I takt med att AI‑verktygen utvecklats har också möjligheter att skapa visuellt material exploderat även för oss glada amatörer. Skolbibliotekarier kan nu snabbt ta fram bilder som passar in i verksamheten, teman och målgrupper.
Men med denna nya frihet följer också nya frågor. Hur använder vi AI‑bilder på ett hållbart sätt? Och hur kan vi tänka kring återbruk även när materialet är digitalt och genererat av en modell?
Generativ AI gör det enkelt att få fram precis den bild vi önskar. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att även AI‑generering har en miljökostnad. Precis som vi återvinner och delar fysiska resurser behöver vi också fundera över hur vi kan återanvända digitala resurser — även AI‑bilder.
Ett sätt att göra det är att använda redan genererat material. Själv använder jag ibland bildgalleriet på Lexica.art, där skickliga promptare delar sina AI‑skapelser. Det känns bra av två skäl: dels minskar det behovet av att generera nytt material, dels får jag möjlighet att lyfta fram kreativa exempel på människa‑AI‑samarbeten.
Det borde egentligen finnas mängder av sådana arkiv — platser där AI‑bilder kan samlas, delas och återbrukas. När jag frågade en chatbot om fler exempel blev svaret förvånansvärt magert. Märkligt, med tanke på hur mycket som skapas varje dag.
Men några tips fick jag i alla fall, och de verkar lovande:
- Lummi
- Civitai
- …och för den som vill se något riktigt kusligt: det märkliga AI‑människobiblioteket Generated Photos.
Att återanvända AI‑bilder är kanske inte den första miljöinsatsen man tänker på i skolbiblioteket, men det är ett konkret och enkelt sätt att minska onödig resursförbrukning. Och det ligger helt i linje med skolbibliotekets uppdrag: att visa vägar framåt, att tänka kritiskt kring teknik och att göra hållbara val — även när det gäller det digitala.
Samtidigt finns en annan aspekt som är värd att nämna: frågan om äganderätt och erkännande. När en bild är skapad i samspelet mellan människa och AI blir det inte alltid självklart vem som ”äger” resultatet — eller vem som bör få cred. Många som arbetar med sina promptar lägger både tid, kunskap och kreativitet i processen, och deras arbete riskerar att försvinna i mängden när bilderna sprids vidare utan attribution. Diskussionen pågår för fullt, och det är ännu oklart hur framtidens regler och normer kommer att se ut. Men i väntan på tydligare riktlinjer kan vi åtminstone försöka vara generösa med att ge credit där det går, och visa respekt för det mänskliga hantverket bakom AI‑bilderna.
Kanske kommer vi snart att se fler öppna arkiv där AI‑skapelser kan delas, remixas och återbrukas på ett respektfullt sätt. Tills dess får vi fortsätta leta, tipsa varandra och använda de resurser som faktiskt finns.
Kommentarer
Skicka en kommentar