Om AI-sökning, försvinnande länkar och varför jag saknar det gamla googlandet.
Alla har vi märkt att något har hänt med hur vi söker på nätet med hjälp av Google. Den gamle trotjänaren Google fungerar inte längre som den gjorde förr. Nostalgiskt längtar jag tillbaka till den gamla goda tiden då man faktiskt googlade.
Och då menar jag inte de senaste åren, med sponsrade länkar och betalda träffar som ständigt trängde sig högst upp i sökresultaten. Nej, jag tänker på Googles barndom - eller åtminstone dess ungdomstid. När en sökning gav oss en lista med länkar och vi själv fick leta, jämföra och avgöra vad som verkade vettigt.
Men nu har Google helt bytt skepnad och gjort googlandet till ett chatbotsamtal. Utan att vi egentligen valt det möts vi nu av AI-genererade sammanfattningar. Förr fick vi en lista med länkar. Nu får vi ett färdigt svar.
Google dammsuger fortfarande internet på information, precis som det alltid har gjort, men nu serveras resultatet som en färdigbakad Google-kaka där ingredienserna kommer från ett litet urval lite här och där och det blir svårt med källvärderingen. Vilka källor ligger bakom påståendena? Hur tillförlitliga är de? Och vad har valts bort på vägen?
När sökningen nu blivit till en konversation har mitt sökande också blivit mer försiktigt. Dialogen man använder i samarbetet med AI-assistenter kräver mer eftertanke än att snabbt kasta in ett ord i Googles frågeruta.
En märklig känsla av att lämna ut för mycket information infinner sig.
För vem lyssnar egentligen?
Jag vet förstås att sökningar alltid har registrerats på olika sätt, men nu känns det mer som en personlig konversation. Som om mina frågor hamnar i någon enorm lagerlokal där Google har en liten låda märkt med mitt namn och där allt jag undrar över staplas på hög.
Visserligen gäller liknande saker för AI-assistenter. Skillnaden är att när jag öppnar en AI-tjänst vet jag vad jag ger mig in på. Jag går in medvetet. I många fall kan jag också välja att radera min historik eller styra vad som sparas.
Sedan funderar jag över en annan sak. Energin som går åt.....
Behöver verkligen hela AI-maskineriet startas varje gång jag vill ta reda på något enkelt? Om jag bara undrar när biblioteket stänger eller vill hitta en specifik webbsida, måste då hela kavalleriet rycka ut? Det känns ibland som att använda en skördetröska för att plocka en jordgubbe.
Fler funderingar dyker upp i huvudet: Vad händer med de webbplatser som producerar det innehåll som sökmotorerna bygger sina svar på? När Google i allt högre grad ger användarna svar direkt i sökresultatet minskar behovet av att klicka sig vidare. Färre besökare kan innebära lägre intäkter, vilket i längden riskerar att påverka möjligheterna att finansiera nytt innehåll.
Och om besökarna försvinner, vad händer då med vårt kära internet?
Risken att hela internet bara blir till ett enda AI-genererat internet är stor.
Och mitt i allt detta finns en annan fråga som skaver.
Google suger i sig enorma mängder information som andra människor, organisationer och företag har lagt tid och arbete på att skapa. Material som sedan används för att generera nya svar som Google tjänar pengar på.
Märkligt fenomen....
LÄS också Vem kommer att skriva på framtidens internet?
AI-genererad bild av ChatGPT
Kommentarer
Skicka en kommentar