Hur ser framtidens undervisning egentligen ut?

 

Vi diskuterar ofta hur skolan ska möta AI och framtidens kompetenser. Men kanske ställer vi fel frågor. Kanske handlar framtidens undervisning inte främst om vilken teknik vi använder – utan om hur vi organiserar lärandet.   Risken är stor att vi fortsätter organisera undervisningen i samma gamla hjulspår där varje ämne arbetar för sig – istället för att låta lärandet spegla den komplexa verklighet eleverna ska ut i.

När jag läste DN-artikeln ”Legobitar och AI-sagor: Skolan där framtiden är obligatorisk” fastnade jag direkt för "tänket" i den pedagogiken. Det var varken användandet av Lego, programmeringen eller AI-verktygen i sig som fångade mig – utan sättet undervisningen var upplagd på. Här var ämnena inte instängda i var sitt isolerade klassrum. Matematik, teknik, svenska, bild, slöjd och samhällskunskap vävdes samman i ett gemensamt uppdrag där eleverna fick tänka, skapa, samarbeta och lösa verkliga problem. Enligt artikeln arbetar de kommunala grundskolorna i Nyköping med obligatoriska STEAM-workshops där elever från årskurs 3 till 6, och även årskurs 8, får arbeta i ämnesövergripande projekt.

Det här pedagogiska tänkandet känns egentligen inte nytt. Tvärtom. Det påminner om ett synsätt där lärandet tar sin utgångspunkt i verkliga frågor och där kunskap växer fram när olika ämnen möts. Jag känner igen det från mina år som förskollärare långt bak i tiden, där sammanhanget och den röda tråden alltid stod i centrum.

När DN besöker Techlab arbetar elever i årskurs 4 med temat Framtidens kollektivtrafik. Uppdraget är att föreställa sig en tid då de fossila bränslena är slut och – som ingenjörer – skapa nya lösningar för hur vi ska ta oss fram.

Björn Wallberg, som tillsammans med Peter Löfgren står bakom satsningen, beskriver upplägget:

"Idag har vi ett tema vi kallar 'Framtidens kollektivtrafik'. Eleverna fick börja med att titta på en film om hur fossila bränslen nu är slut och ni är ingenjörer som ska skapa framtidens kollektivtrafik."

Arbetet sker stegvis. Eleverna skissar sina idéer, bygger modeller i enkla material och utvecklar sedan fungerande prototyper med programmerbart Lego, motorer, datorer och sensorer.

Björn Wallberg säger till DN:

"Lego är ett bra material som vi kör från tidig ålder. Det är någonting de känner igen som roligt, men så leder det också fram till en ganska stor nytta."

Det är just det här arbetssättet som knyter i hop och ser sammanhangen utifrån olika perspektiv. 

Wallberg betonar att syftet inte är att skapa ännu ett skolämne::

"Stem är inte ett skolämne utan ett arbetssätt där flera ämnen som sagt kombineras."

Han utvecklar resonemanget:

"Vi blandar förmågor från olika ämnen så att eleverna inte sitter och stuprörsjobbar matte och sedan går de för att stuprörsjobba bild. Utan den där designen kanske hänger ihop med den där matten. Vi tror också mycket på att befästa kunskapen med fingrarna."

Problem och utmaningar som elever möter utanför skolan är inte uppdelade i ämnen. De kräver att man kombinerar kunskaper, samarbetar och prövar sig fram. 

Nyköping har dessutom valt att arbeta med STEAM, där A står för Arts.

Peter Löfgren förklarar i DN:

"Vi har lagt till A:et, som i arts, för att fånga upp de estetiska och kreativa förmågorna och ämnena med design och bildskapande i vårt samarbete."

Enligt artikeln innebär det att projekt kan omfatta teknik, matematik, fysik, bild, slöjd, SO och svenska samtidigt. 

Dessutom arbetar man med yngre elever. Björn Wallberg berättar för DN att han använder AI för gemensamt berättande:

"Jag är gammal svensklärare så jag kör AI-sagor med de yngre. Då pratar vi mycket om hur man bygger en saga, med en dramatisk vändpunkt och händelse och så vidare. Sedan får de demokratiskt komma fram till huvudperson, plats och typ av dramatisk händelse. AI skriver klart sagan och vi lyssnar på AI-rösten. Och den är konstig, då pratar vi lite om det. Allt för att få in AI i tidig ålder, utan att de ska använda AI själva för det kan de inte."

Det här sättet att arbeta hjälper eleverna att skapa samtal om berättelsens uppbyggnad, språk, teknik och hur AI fungerar. 

Att utforska tillsammans i skolbiblioteksverksamheten

Jag tänker att det här arbetssättet också borde vara intressant för skolbibliotek. När AI snabbt kan hjälpa oss att hitta fakta, skriva texter och skapa bilder blir själva arbetsprocessen ännu viktigare. Elever behöver träna på att formulera problem, samarbeta, pröva idéer, värdera information och utveckla lösningar tillsammans. Det är förmågor som inte ryms inom ett enda ämne.

Skolbibliotekets uppdrag - förutom att stärka elevernas läsning, läsförståelse och läsintresse - handlar om informationssökning, källkritik, digital kompetens, AI, problemlösning och att hjälpa elever att skapa förståelse genom olika uttrycksformer.

Kanske är det just i den här typen av ämnesövergripande projekt som skolbibliotekets kompetens blir som mest värdefull.

Jag hoppas att fler kommuner tittar närmare på hur Nyköping arbetar. Oavsett om man väljer att kalla det STEM eller STEAM visar satsningen att teknikundervisning inte främst handlar om datorer eller robotar – utan om att låta elever tänka, skapa, samarbeta och lösa verkliga problem tillsammans.

_____

LÄS artikeln:

DN-artikeln: Lindsten, P.-O., & Moa Källström. (2026, June 26). Legobitar och AI-sagor: Skolan där framtiden är obligatorisk. DN.Se; Dagens Nyheter. https://www.dn.se/ekonomi/fran-legobitar-till-ai-sagor-har-ar-skolan-dar-framtiden-ar-obligatorisk/

‌

....

Den meningen fastnade hos mig när jag läste en artikel i Dagens Nyheter. Kanske är det just där nyckeln finns.