Det är nu längesedan jag läste Malin Frykmans inlägg på Linkedin. Utkastet har legat i min utkastkorg ett bra tag. Jag instämmer fullkomligt i Malins upprördhet. Inlägget sätter fingret på en otroligt märklig strategiriktning i svensk skolpolitik. Samtidigt som regeringen lyfter fram digital kompetens som ett av fem strategiska huvudområden i Sveriges digitaliserings- och AI-strategier, föreslår man i lagrådsremissen Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola att de breda skrivningarna om digital kompetens i skolan ska tonas ned eller försvinna.
Hur är det ens möjligt? Hur går det ihop?
Malin Frykman: "Förslaget innebär en starkt snuttifierad och restriktiv syn på digital kompetens..." Hon varnar för att elevernas förståelse reduceras till ren verktygshantering, samtidigt som OECD lyfter fram digital och AI-relaterad kompetens som en grundläggande bildningsfråga.
Frykman lyfter fram problemet att elever riskerar nu att möta en läroplan som blir fragmenterad och fast i nuets verktyg. De lär sig hur man använder tekniken, men inte hur den formar deras liv, demokrati, känslor och världsbild. Samtidigt har de flesta redan en digital vardag långt före mellanstadiet. Frykman menar: "I en tid av snabb teknisk förändring borde läroplanen vara framtidsrobust och bildningsorienterad. Ändå väljer våra folkvalda politiker att göra tvärt om?"
Visst är det väl märkligt? Ivrigt och intensivt pratas det om fusk och regler medan något så mycket större händer runt omkring oss. AI förändrar sättet vi tänker, arbetar och lär oss i en takt som är svårt att greppa. Men i skolan befinner vi oss i en slags märklig strutsmentalitet med huvudet i sanden: som om många fortfarande försöker låtsas att den här enorma förändringen inte riktigt pågår. En strategi som kan härledas till Skolverket och nu kommande läroplaner. Strategin verkar gå ut på att säga till eleverna att de inte får använda AI och sedan fortsätta precis som vanligt.
Men det håller inte. Det är som att försöka stoppa en orkan genom att ställa sig i vägen för den.
Att fortsätta som vanligt, som om AI bara vore ännu ett digitalt verktyg att 'hantera', är helt enkelt inte hållbart. Vi behöver istället prata om vad den här utvecklingen faktiskt betyder för undervisningen, för elevernas lärande och för skolans uppdrag. I hela utbildningssystemet, från grundskola och upp till universitet och högskola. För förändringen är redan här — och den kommer inte att vänta på att vi ska känna oss redo.
Vi behöver våga lyfta blicken och prata om hur undervisning, lärande och skolans uppdrag förändras när AI blir en självklar del av elevernas värld.
Och det handlar inte om antingen eller ..... Läsförmåga och MIK är djupt sammanlänkade!
____________________
LÄS Frykman, M. (2025). Inlägg | LinkedIn. Linkedin.Com. https://www.linkedin.com/posts/malin-frykman-b7032252_att-skriva-en-l%C3%A4roplan-f%C3%B6r-en-elev-som-b%C3%B6rjar-share-7422888290183319552-VJvz/?utm_source=share&utm_medium=member_android&rcm=ACoAAAdRnQ4BOg98eA43sHWWp48fOskpHqxN2BI
UTDRAG FRÅN LAGRÅDSREMISSEN
I avsnitt 6.3 framgår att regeringen anser att det är viktigt att skrivningar om digital kompetens och digitala verktyg är anpassade efter barns kognitiva utveckling och lärande och bygger på en samlad vetenskaplig grund. Utifrån det ser regeringen behov av ett försiktigt och restriktivt förhållningssätt i både de inledande delarna av läroplanerna och i kursplanerna. I förslaget på inledande delar i läroplanen för grundskolan tydliggörs även att användning av digitala verktyg huvudsakligen är ett medel för att lösa olika slags uppgifter och inte ett mål i sig. Grundprincipen blir därmed att användningen av digitala liksom andra verktyg motiveras av att de är till nytta för eleverna, men också att de måste bygga på vetenskaplig grund för att vara motiverade. Om och när det är just färdigheter i att använda ett visst digitalt verktyg som eleverna behöver lära sig inom ramen för ett ämne bör detta framgå i kursplanerna. Detta återspeglas inte i dagens kursplaner där digital kompetens och digitala verktyg enligt regeringen i flera fall är framskrivet på ett okritiskt sätt som inte tar hänsyn till att digitala verktyg riskerar att försämra elevers lärande i stället för att förbättra det. Det beror bl.a. på att digitala verktyg kan innehålla distraktioner som stör koncentrationsförmågan och att arbetsminnet kan överbelastas när uppmärksamhet riktas mot flera saker. Regeringen har tidigare konstaterat att digitala kompetenser är centrala i dagens samhälle och att skolväsendet behöver förbereda elever för att kunna verka i ett modernt samhälle. Som framgår av avsnitt 6.3 anser regeringen att det är viktigt att eleverna får lära sig kunskaper om digitalisering och artificiell intelligens (AI) och dess påverkan på och i samhället, ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt, bl.a. att identifiera falsk information och utveckla de kognitiva färdigheter som krävs för att kritiskt granska information och skydda sig mot desinformation, samt vissa färdigheter i att använda digital teknik. Vid sidan av grundläggande kompetens är samhället också i stort behov av digital spetskompetens. Samlad vetenskaplig empiri och beprövad erfarenhet visar dock att grundläggande färdigheter som relationella förmågor, uppmärksamhet och koncentration samt färdigheter som att läsa, skriva och räkna bäst förvärvas genom analoga aktiviteter i analoga miljöer. Detta innebär att fokus i de yngre åldrarna bör ligga på analoga lärverktyg och att digitala lärverktyg vid stigande ålder kan användas i större utsträckning och ge goda effekter, under förutsättning att det görs selektivt, utifrån tydligt vetenskapligt stöd och dokumenterat pedagogiskt mervärde (se propositionen Stärkt tillgång till läromedel, prop. 2023/24:21 s. 31, 34 och 46 och uppdrag om lärverktyg i skolväsendet, dnr. U2023/03229).
Kommentarer
Skicka en kommentar