AI-utvecklingen väntar inte på att skolan ska hinna ikapp. Verktygen förändras, nya möjligheter tillkommer och samtidigt växer frågorna kring allt från undervisning och bedömning till upphovsrätt, elevdata och informationssäkerhet.
Mitt i detta förväntas lärare och skolbibliotekarier orientera sig, lära nytt och fatta en mängd små och stora beslut. Men hur mycket kan egentligen läggas på den enskilda medarbetaren?
Om AI ska bli en genomtänkt del av skolans arbete behöver också skolledningen vara med från början.
Danny Stacey lyfter i sin artikel fram tio saker som rektorerna behöver tänka på när de planerar kompetensutveckling kring AI. Jag fastnade särskilt för fem av hans punkter. De är på många sätt ganska självklara – men samtidigt lätta att missa när utvecklingen går fort och fokus hamnar på själva tekniken.
Och kanske är de också användbara för oss lärare och skolbibliotekarier. Inte för att vi ska tala om för rektor hur arbetet ska skötas, utan för att de ger oss några frågor att försiktigt lägga på bordet.
Börja inte med AI – börja med problemet
”Vi behöver arbeta med AI” är egentligen ingen särskilt bra utgångspunkt. "Vi lägger för mycket tid på att ta fram nivåanpassat material för samma lektion" är däremot en bra anledning. Kan AI vara till hjälp?"
Det förändrar perspektivet ganska rejält. I stället för att börja med verktyget börjar vi med verksamheten.
Kanske är problemet tidsbrist. Kanske handlar det om att skapa material på olika språkliga nivåer, ge elever bättre återkoppling eller hitta nya sätt att arbeta med informationssökning och källkritik.
Frågan blir då inte Hur ska vi använda AI? utan:
Vad behöver vi bli bättre på – och finns det något här där AI faktiskt kan hjälpa oss? Varför behöver just vår skola göra det? Vilka problem försöker vi lösa? Vad skulle vi vilja kunna göra bättre?
Vem frågar vi när vi inte vet?
AI väcker frågor. Många frågor.
Får jag lägga in den här texten? Kan jag använda det här verktyget med elever? Vad händer med informationen jag skriver in? Måste eleverna skapa konto? Får jag använda AI för att bearbeta elevarbeten? Vad gäller egentligen på vår skola?
Om ingen vet vem som kan svara finns en risk att var och en börjar skapa sina egna regler. Eller att osäkerheten gör att man helt enkelt avstår.
Därför behöver det redan från början finnas en väg för frågor. Det betyder inte att en person måste kunna svara på allt. Vissa frågor hör hemma hos IT, andra hos skolledning eller huvudman. Men medarbetaren behöver veta vart frågan ska ta vägen.
Det är också en viktig signal: här får man fråga. Här förväntas ingen redan kunna allt.
Alla kommer inte att springa lika fort
I nästan varje kollegium kommer några att kasta sig över nya AI-verktyg medan andra helst vill vänta tills någon annan har provat.
Så är det och så måste det vara.
En AI-satsning som bygger på att alla snabbt ska bli lika entusiastiska riskerar att skapa större avstånd i stället för större kompetens. Eldsjälarna behövs – men de kan inte bära hela skolans AI-utveckling.
Kanske är det snarare de små exemplen från den egna verksamheten som kan göra skillnad.
En kollega visar hur hon sparat tid på en arbetsuppgift. En annan berättar om en lektion där eleverna fick granska ett AI-genererat svar. Skolbibliotekarien visar hur en språkmodell kan användas för att diskutera källor, sökning och trovärdighet.
Då blir AI inte något abstrakt som kommer utifrån. Det blir något kollegorna kan titta på, diskutera och värdera tillsammans.
Boka nästa samtal innan det första är slut
Vi känner också igen hur det kan bli efter en studiedag. En föreläsning. Några timmar med ett nytt verktyg.... sen kommer vardagen....
Stacey föreslår något så enkelt som att boka in uppföljningen redan från början. Tre korta avstämningar under terminen kan betyda mer än ytterligare en stor inspirationsföreläsning.
Vad har vi provat? Vad fungerade? Vad fungerade inte? Vilka nya frågor har uppstått? Är det något vi behöver ändra?
AI-kompetens blir inte färdig efter en studiedag. Det behöver snarare ses som ett pågående lärande där erfarenheterna från den egna verksamheten hela tiden får komma tillbaka in i samtalet.
Och elevdata är inte en detaljfråga
Här finns ett område där det inte räcker att ”prova lite och se”.
Innan AI-verktyg används tillsammans med elever behöver skolan veta vad som får matas in, vilka tjänster som får användas och vilka regler som gäller för personuppgifter och elevdata.
Det ansvaret kan inte läggas på varje enskild lärare eller skolbibliotekarie att själv försöka reda ut.
Gränserna behöver finnas innan problemen uppstår.
Och kanske är just den punkten ett bra exempel på varför AI-frågan ytterst är en ledningsfråga. Det handlar inte bara om att lära personalen att skriva bra promptar eller hitta användbara AI-verktyg. Det handlar om att skapa strukturer som gör det möjligt att använda tekniken på ett genomtänkt, säkert och pedagogiskt motiverat sätt.
Några frågor att försiktigt lägga på rektors bord
Som lärare eller skolbibliotekarie behöver man förstås inte komma marscherande till rektor med en färdig AI-strategi under armen.
Men man kan börja ställa frågor.
Vad vill vi egentligen uppnå med AI på vår skola?
Vart ska vi vända oss när vi har frågor om AI?
Hur skapar vi utrymme både för dem som redan kommit långt och dem som behöver mer tid?
När ska vi följa upp det vi provar?
Vet vi vilka regler som gäller för elevdata och de AI-tjänster vi använder?
Finns det erfarenheter i kollegiet som vi skulle kunna börja dela med varandra?
Det behöver kanske inte börja större än så.
För skolans AI-arbete avgörs knappast av hur många verktyg personalen får presenterade för sig. Det avgörs snarare av om det finns tid att prova, möjlighet att fråga, utrymme att misslyckas och en struktur för att tillsammans fundera över vad som faktiskt fungerar.
Och för att den strukturen ska finnas behöver rektor vara med på tåget.
LÄS: Stacey, D. (2026). 10 tips till rektor: så börjar du läsåret med AI | EduAI. Eduai.Se. https://eduai.se/kunskap/10-tips-till-rektor-infor-skolstart-sa-borjar-du-lasaret-ratt-med-ai
Kommentarer
Skicka en kommentar