Det är just här lagens svaghet blir synlig.
Skolbiblioteket är inte en lokal. Inte en bokhylla. Inte ett utlåningssystem. Ett skolbibliotek måste vara en pedagogisk verksamhet som stärker elevernas språk, läsning, informationssökning, källkritik och digitala kompetens. Men vem ansvarar för att detta faktiskt sker?
I mina tidigare inlägg har jag återkommit till samma fråga: vems bord är skolbiblioteksverksamheten egentligen? Region Skåne har inget tydligt uppdrag, inget ansvar, inga resurser och ingen strategi för skolbibliotekens utveckling. Det finns ingen övergripande aktör som säkerställer innehåll, kompetensutveckling eller bemanningens kvalitet. (skolbiblioteksresursen.se)
Detta är inte en detaljfråga. Det är ett systemfel.
När Skolinspektionen nu ska tolka lagen visar det sig att även myndigheten står inför svåra avvägningar. Lagen anger inte hur ofta skolbiblioteket ska vara tillgängligt, hur mycket bemanning som krävs eller exakt hur verksamheten ska utformas. Det ska ske ”i sådan utsträckning att ändamålen uppnås” – men vad betyder det i praktiken? (Magasin K)
Här uppstår det farliga glappet mellan lagens goda intentioner och skolans vardag.
Jag har tidigare skrivit att skolbiblioteksverksamheten länge har saknat konturer och struktur. Den är varken fullt ut en del av skolvärlden eller bibliotekssektorn. Den hamnar mellan stolarna, utan tydlig styrning och utan samordning. Skolbibliotekarier arbetar ofta i spretiga tjänster, ibland mellan folkbibliotek och skola, ibland med flera skolor samtidigt, ofta utan tydlig ledning eller organisatorisk hemvist. (skolbiblioteksresursen.se)
Samtidigt kräver dagens skolbibliotekarieuppdrag långt mer än traditionell bibliotekskunskap. Det kräver förståelse för barns lärande, skolans styrdokument, samarbete med lärare, undervisning, handledning, digital kompetens, MIK och förmåga att möta AI, algoritmer och desinformation. (skolbiblioteksresursen.se)
Men lagen kräver inte tydligt att den som bemannar skolbiblioteket ska ha rätt utbildning. Skolinspektionen granskar inte behörigheten, eftersom lagen bara säger att huvudmännen ska ”sträva” efter att anställa någon med behörighet. Samtidigt visar de första besluten att brist på kompetens får direkta följder: personalen upplevde att de inte kunde arbeta med läsfrämjande och gjorde därför inte heller det. (Magasin K)
Det är svårt att tänka sig samma resonemang i andra delar av skolan. Vi skulle aldrig nöja oss med att säga att klassrummen ska vara ”bemannade”, utan att tala om lärares uppdrag, utbildning och ansvar. Ändå är det ofta precis så skolbiblioteken behandlas. (skolbiblioteksresursen.se)
Redan 2021 skrev jag att man inte kan bygga hus utan en stadig grund. Skolbiblioteksverksamheten behöver byggare och bygginspektörer: central styrning, tydliga innehållskrav och en profession som är anpassad för 2020-talet och framåt. (skolbiblioteksresursen.se)
Nu ser vi vad som händer när grunden saknas.
Skolinspektionens första beslut är därför mer än en granskning av två skolor. De är en varningssignal. Om lagen ska bli mer än vackra ord måste någon ta ansvar för helheten: staten, huvudmännen och de regionala aktörer som kan stödja utveckling, samordning och kompetens.
Annars riskerar vi att få skolbibliotek som uppfyller lagen på papperet men inte i elevernas vardag.
Och då har vi inte byggt en likvärdig skolbiblioteksverksamhet.
Då har vi bara flyttat ansvaret vidare.
Monica Nilsson-Ehrenstråle - Skolbiblioteksresursen
Bild via ChatGPT
Kommentarer
Skicka en kommentar